Jag ligger på latsidan vad det gäller deadlines, vilket allt som oftast inte är till min fördel. Vissa säger att de jobbar bäst under hets och stress, och fast det låter en smula klyschigt så får jag nog räkna mig till en av dem, om de nu existerar.

De fotointresserade på jobbet har startat en liten fototävling på jobbet. Inget särskilt med det, man vinner inte mycket mer än äran och sin bild upphängd någonstans där alla kan se den ifall man vinner. (Vilket jag hoppas innerligt kommer vara där de målade ko-tavlorna är. Jag kräks lite i munnen varje gång jag ser dem, men de har en bra placering.)

Det är trivsel på hög nivå att delta med i en sån här tävling helt enkelt, en sluten grej inom företaget, och jag gillar saker med bra trivselnivå, vad andra fotografer på jobbet sen än säger.

Så, jag tänkte vara med den här månaden. För tre timmar sedan började jag på det fantastiska ämnet "Blommande", (Ämnet som gud glömde. Jag vill gissa på att det åtminstone kommer vara en närbild på en daggstänkt ros och en gul och gullig maskros bland grå betong bland bidragen.) För en timme sen var jag färdig, men inga bilder förutom en var färdiga att scannas in. Den dög, beslöt jag. Det kanske fanns två som var bättre, men jag ville inte förstöra dem genom att kleta med en handduk. Tre timmar innan deadline var bilden inskickad. Jag är helt klart nöjd.

Jag hade tänkt spoila och visa vilken bild det är jag skickat in, men eftersom det finns några kära arbetskollegor som faktiskt läser den här bloggen, så tänker jag sticka upp mitt långfinger i näsan och säga "NÄÄ!" istället.

Då blir det ingen sport. Jag lägger upp den om en vecka istället. Tillsammans med alla andra bilder jag tog idag. Dom blev bra, jag är nöjd.

Puss!

David ville ha lite bilder på honom och lisa under en konsert, och det går ju inte att säga nej när han väl ska spela så i Varberg istället för uppe i norra Sverige. Jag hade inte rastat kameran på ett tag heller, så det här var ett bra tillfälle, även fast jag inte är bäst på att fotografera sångare som rör sig i dov belysning. (Alkohol i blodomloppet gjorde antagligen inte det hela bättre) Det slutade med några bra bilder, och den som blev bäst, enligt mig; är den som syns nedan. På det hela taget var det en mycket trevlig kväll.

 
Jag känner att jag är inne i ett väldigt pretentiöst sinnestillstånd, så jag ska avstå från att jämföra det mänskliga livet med lokomotiv och järnvägsspår. Det lämnar jag åt er.