Tomi Ungerer är en konstnär som är lätt att missa. Det enda jag visste om honom innan jag såg dokumentären (Tack, K Special.), var att han skrev och illustrerade boken Crictor, som handlade om en tam Boaorm.

Men han verkar vara en rätt intressant person ändå, den där Ungerer. Född i Belgien, flyttade senare till USA. Han avskydde landet och dess befolkning ända från barnsben, men det var det enda sättet att bli känd i sitt konstnärskap.

Jag tror att han slog igenom och började tjäna pengar på sina barnböcker, men var visst inte så lätt att ha att göra med. Han tyckte till exempel att det var väldigt roligt att försöka få in olika former av snusk i sina barnboksbilder, bara för att det var skoj. Strandmotiv kunde exempelvis innehålla en använd kondom som låg lite i det fördolda. Vissa kanske tycker att det är barnsligt att göra så, men själv tycker jag det är alldeles lagom regelvidrigt för min smak.

Förutom det gjorde han mycket affisher som bland annat propagerade mot USA:s krig i Vietnam, segregeringen mellan vita och svarta. Jag tror det var Ungerer som myntade uttrycket "Expect The Unexpected", men jag är inte helt säker.

Tyckte i alla fall att han var värd att nämnas bland intressanta människor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var längesen sist. Ska jag vara ärlig så har jag lite tappat suget för bloggandet, men jag antar att det inte är så mycket att göra åt. Förmodligen är det för att jag inte har några känslor kvar för den här bloggportalen längre, så det blir att j...

    Här är det som skulle vara min tävlingsbild. Jag tycker ju verkligen att blombilder kan vara något av det tråkigaste som finns. Samtidigt hade jag länge tyckt att det här med fotogram är väldigt coolt och lite unikt samtidigt i samband med a...

Jag nämnde att det är allmän trivsel i att ha en liten fototävling på jobbet, nu vill jag ta tillbaka det igen. Hade det varit så att alla fick vara med och leka i sandlådan så vore det en trevlig liten tillställning. Tydligen är det inte så som jag ...

Jag ligger på latsidan vad det gäller deadlines, vilket allt som oftast inte är till min fördel. Vissa säger att de jobbar bäst under hets och stress, och fast det låter en smula klyschigt så får jag nog räkna mig till en av dem, om de nu existerar. ...