Här är det som skulle vara min tävlingsbild. Jag tycker ju verkligen att blombilder kan vara något av det tråkigaste som finns. Samtidigt hade jag länge tyckt att det här med fotogram är väldigt coolt och lite unikt samtidigt i samband med att de analoga mörkrummen håller på att falla i glömska och dö ut. Så nu gjorde jag slag i sak och kombinerade det tråkigaste med det stiligaste jag vet. Hoppas ni gillar den här bilden lika mycket som jag gör. När jag retuscherat bort allt damm på de resterande fotogrammen jag tog så ska jag lägga upp dem med.

Jag nämnde att det är allmän trivsel i att ha en liten fototävling på jobbet, nu vill jag ta tillbaka det igen. Hade det varit så att alla fick vara med och leka i sandlådan så vore det en trevlig liten tillställning. Tydligen är det inte så som jag trodde. Några enfaldiga (enväldiga) domare väljer ut tio bland alla 28 bidrag som skickats in den här månaden.

28 bidrag? Det är ju ingenting! Speciellt inte när de ska cirkulera i tio sekunder vardera på den annars ointressanta infoskärmen i våra fikarum. hade det vart 100, eller 50 bilder som varit inskickade, visst, sålla lite.

Bullshit säger jag! För jävla pretto att leka seriös fototävling när det inte är till för annat än trivsel.

På grund av den här gränsen fick jag inte vara med. Inte för att min bild inte var bra nog, utan för att jag inte svarat på ett mail där jag skulle intyga att jag inte har fotoshoppat sönder bilden till oigenkännlighet.

Ja, jag är bitter, men inte för att min bild -Som jag lägger upp nu efter det här inlägget, för vem bryr sig.- inte kom med, utan för att 17 andra medarbetares bilder inte heller gjorde det.

Antagligen stod det någonting om max tio bilder i regelverket för tävlingen, mitt minne räcker inte så långt, men man kan ju i alla fall vänta tills månaden är över innan sållandet börjar. Eller nej, det har ingen betydelse. Tio-gränsen är bullshit ändå när det är så få tävlande.

Tack för mig.

Jag ligger på latsidan vad det gäller deadlines, vilket allt som oftast inte är till min fördel. Vissa säger att de jobbar bäst under hets och stress, och fast det låter en smula klyschigt så får jag nog räkna mig till en av dem, om de nu existerar.

De fotointresserade på jobbet har startat en liten fototävling på jobbet. Inget särskilt med det, man vinner inte mycket mer än äran och sin bild upphängd någonstans där alla kan se den ifall man vinner. (Vilket jag hoppas innerligt kommer vara där de målade ko-tavlorna är. Jag kräks lite i munnen varje gång jag ser dem, men de har en bra placering.)

Det är trivsel på hög nivå att delta med i en sån här tävling helt enkelt, en sluten grej inom företaget, och jag gillar saker med bra trivselnivå, vad andra fotografer på jobbet sen än säger.

Så, jag tänkte vara med den här månaden. För tre timmar sedan började jag på det fantastiska ämnet "Blommande", (Ämnet som gud glömde. Jag vill gissa på att det åtminstone kommer vara en närbild på en daggstänkt ros och en gul och gullig maskros bland grå betong bland bidragen.) För en timme sen var jag färdig, men inga bilder förutom en var färdiga att scannas in. Den dög, beslöt jag. Det kanske fanns två som var bättre, men jag ville inte förstöra dem genom att kleta med en handduk. Tre timmar innan deadline var bilden inskickad. Jag är helt klart nöjd.

Jag hade tänkt spoila och visa vilken bild det är jag skickat in, men eftersom det finns några kära arbetskollegor som faktiskt läser den här bloggen, så tänker jag sticka upp mitt långfinger i näsan och säga "NÄÄ!" istället.

Då blir det ingen sport. Jag lägger upp den om en vecka istället. Tillsammans med alla andra bilder jag tog idag. Dom blev bra, jag är nöjd.

Puss!

Trodde det skulle vara en pannkaka att lägga upp bilder och text från Parisresan direkt när jag kom hem. Istället har jag tvingats vara social med lite vänner och familj, så jag har inte hunnit redigera något än. Typiskt..
Det kommer, så smått. Nu har jag en hel halvtimme på mig innan jobbet att svetta mig igenom lite Aperture. (Bokstavligt talat, min lägenhet har fönster i alla väderstreck utom norr, som råkar vara min favorit, vilket resulterar i en stekande hetta för mig, som vill bli återfödd som isbjörn.)

Dessutom har jag fått lite uppdrag att göra; en musikvideo till en vän, författarporträtt till en annan.
Får se hur det går med det. Jag ska till Komedianten imorn och låna lite böcker i dessa ämnen.

Tjingeling.

Jag är så trött att jag nästan trillar av stolen, men det har varit en trevlig och givande resa.

Fortsättning följer imorgon.

Ibland blir jag trött på min egen hjärna. Nu i helgen ska jag fara över till Paris med några andra sektmedlemmar i 4H, och fram tills igår trodde jag att vi skulle åka på imorn. Icke! Vi ska tydligen åka idag, och jag känner magsåren krypa närmare, öppnar upp sig. Vad fan ska jag packa? Antagligen inte särskilt mycket för en weekend. Socker av något slag kanske för bussturen, samt:

-iPod och hörlurar
-GBA
-Mobil
-Pass
-Plånbok
-Kameror, OFC
-Vatten
-Tandborste
-En halv resväska med kläder. (Mer än vad det låter, jag packar luftigt..)

Jag har som vanligt en stark känsla av att jag har glömt något viktigt. Är det någonting som ni ser att jag har glömt? Jag blir fan helt nojig. Inte nog med det så ringde Jehovas på dörren, idag av alla dagar, och ska prata om hur dåligt uttänkt evolutionsteorin är i jämförelse med deras hittepå-gud som har skapat precis allt och att bögar och flator inte får komma igenom pärleporten, medan jag vilt försökte försvara mina agnostiska idéer, och slängde in synvinklar som jag snappat upp från bland annat TED-videos, första halvan av The satanic bible, samt frågade om alla andra djur som utövade homosexualitet i naturen också var portade (Vilket de inte hade svar på.). Ett tag trodde jag att de skulle ge mig ett par glasögon med två hushållsrullar fasttejpade på bågarna, för att jag skulle kunna se världen ur deras ögon, men nej, jag fick bara en mossig upplaga av propagandatidningen Vakttornet. Total antiklimax följer fan alltid av att prata med de där jävlarna.

Nu ska jag sluta tjura över guds variga cancersvulster.

En timme och trettio minuter kvar, sen bär det av till Paris till på söndag.

Ha det fint!

Nästa veckas Kobra ska fördjupa sig i tv-spelskulturen, och jag är helt plötsligt väldigt vääldigt sugen på att det ska bli onsdag igen. Det bästa av två världar, Kobra och tv-spel. Love it!

Hej igen! Jag har vart äckligt ledig den senaste veckan, vilket förmodligen inte märkts alls på den här bloggen. Det bror på att jag inte hunnit och orkat göra något här. Istället har jag satt en massa växter ute på balkongen, planerat lite för en kort trip nu i maj till Paris, och en lite längre i juni där det bär av till Sardinien. Det har fotograferats lite också, men det är inte förrän nu som jag har någon egentlig lust. Men nu! Nu jävlar! Fan vad jag älskar våren. (Kraftord är extra tillåtna när det har med glädje att göra.)

Hur som helst, tänkte bara berätta att livet är bättre nu. Love y'all, readers!

PS. Har ni inte sett SVT's dokumentär om Hans Rosling? Inte? Då får du en länk här. Bättre att sitta inne och kolla på den under dagarna än att samla på dig hudcancer i den heta vårsolen. Dessutom är den bra, tycker jag.