Jag hade egentligen inte tänkt ha med den här bilden alls. Den hade hamnat i periferin - eftersom det fanns andra bilder i den här sessionen med David som var mer direkt tilltalande - men så plötsligt när jag bara bläddrade runt bland lite bilder på måfå, dök den upp.
Efter ett tag tittade jag på den igen, och igen, och igen. Det fanns något som tilltalade mig i den saftiga rörelseoskärpan. Halsduken, Davids blick, allt gav en skön känsla av rörelse och kraft.
Måhända är det inte den bästa bilden jag tagit, men väl värd att få vara med i bloggen.