Det är lite av en dröm som gått i uppfyllelse att starta ett eget företag, samtidigt som jag knappt har en aning om vad det är jag gör. Nu, idag, för femton minuter sedan, skickade jag in min anmälan till skatteverket. (Som jag dessutom tror att jag fyllde i fel, men men, det går väl att rätta till senare..)

Från och med det här året är jag alltså företagaren, fotografen, ansvarstagaren Emil Eriksson. En skräckblandad förtjusning har spridit sig i kroppen. Är jag redo för den här utmaningen? Nej, definitivt inte, men samtidigt kan jag inte vänta tills jag är 40 med att ta tag i mina ambitioner - Vilket hade vart fallet om jag skulle stålsätta mig för det ofantliga som är att driva eget. - samtidigt känns det som att stirra tiotusen blodtörstiga orcher i ögonen.

Nu ska jag nog gå och blunda ett tag och intala mig att allt kommer att bli bra.

Vi ses!