Det här, är ansiktet på den bästa sagoillustratören (och författaren) jag vet.
Pettson och findus var de bästa och mest lästa böckerna hemma hos mig när jag var liten. Möjligtvis med undantag av Agaton Öman och Hattjakten, som nu när jag googlat dem också är gjorda av Sven Nordqvist.

Jag älskade de här böckerna, på riktigt. Kombinationen av de galna illustrationerna med de välberättade historierna är, nu när jag blickar tillbaka, geniala. Man visste dessutom aldrig vad man skulle upptäcka för nya saker varje gång någon av böckerna slogs upp. Plottriga verktygsbodar med en massa prylar och detaljer dignandes överallt. Mucklor som håller på med en massa konstiga saker vid sidan av. I just love it all.. Det känns som om de här böckerna har format en del av den jag är idag.

När jag får barn råder det inget tvivel om vilka sagor jag ska läsa för dem.

(Clarification: None of the pictures in this particular contribution does belong to me, but to the artist who made them.(Obviously.))

  Tja, vad finns det att säga som inte redan sagts om herr Salvador Dalí. Jag skulle också vilja hamna i historieböckerna som en galen Konstnär, för vem vill inte det?

Dock kan jag tänka mig att Dalí inte alltid hade det så lätt, med tanke på den image som byggdes upp runt honom. Han kunde förmodligen inte ens gå ut och köpa mjölk utan att rida på en av sina läpp-soffor dragna av trälar som liknar giraffer, osv osv. Det känns inte som att han kunde sadla om till hötorgskonst med gråtande barn på istället.

Dali är med andra ord både en förebild (För att han var så galen.) och samtidigt ett varnande exempel (För att han var så galen.)

(Clarification: None of the pictures in this particular contribution does belong to me, but to the artist who made them.(Obviously.))

PS. Innan jag dör måste jag skaffa en sån där mustasch. DS

Schweiziska konstnärer är bra underliga, men en av dem som jag faktiskt har något för är konstnären Jean Tinguely. Ahaaa, säger ni, Jean Tinguely! Såklart! Ja just det! Jean, vilken kille!

Nej ärligt talat visste jag inte heller vem han var innan för ett halvår sen. (Tack igen kära SVT för att du finns!)

Jean Tinguely var en ingenjör och skulptör. Mest, eller enbart, känd är han för sina maskinskulpturer. "Maskiner utan mening" kallades de, och var, precis som det låter, stora skulpturer av rörliga kuggar, remmar, kulor, god knows, som gick bara för att. De bara stod och puttrade på till ingen nytta.

Det kanske bara är mannen i mig som dras till konstiga maskiner. Hur kan man inte tycka att det är intressant med snurrande kugghjul? Jag blir i alla fall rätt inspirerad av honom. Ska se om jag kan hitta de där gamla ångfyllda fabriksbilderna som jag tog en gång i tiden..

(Clarification: None of the pictures in this particular contribution does belong to me, but to the artist who made them.(Obviously.))

Här har vi en intressant kille. Andy Goldsworthy, som jag av bara en ren händelse råkade snubbla över under ett program av K special. SVT och public service är helt klart värda varenda peng jag göder dem med.

Bosatt i Skottland och är en enviromentalist, skulptör och fotograf. Han gör helt fantastiska skulpturer med olika naturmaterial, och fotograferar dem helt enkelt. Lite som naturens egen arkitekt.

Jag hade inte haft något emot att hålla på med sånt här när jag passerar 40.

(Clarification: None of the pictures in this particular contribution does belong to me, but to the artist who made them.(Obviously.))

Vill man hålla på med något, bli bättre på det man gör, så ska man omge sig med det i sin vardag. Det är vad jag tror i alla fall, och därför har jag lite som mål att omge mig med saker i lägenheten som har med fotografi/fotografering att göra. Jag försöker att få upp foton på väggarna, jag har skaffat mig en digital fotoram, mina kameror - jag har några stycken - ligger utspridda på massa ställen i lägenheten etc etc.

Men när jag inte är hemma? Vad gör jag då för att bli matad ständigt och jämt med nya influenser? Jo, när jag inte är hemma är det något jag i princip alltid tar med mig. Min iPod, the most awesome thing in the world!
För några månader sen upptäckte jag att man kan ladda ner gratis podcasts från iTunes. (Jag vet.. Kalla mig trög om ni vill.) I den stora högen av hemmagjord skit så kan man hitta små guldkorn, om man är villig att bara köra ner handen och rota runt lite.

Ett tips som jag skulle vilja ge bort idag är Art Of Photography med en kille som heter Ted Forbes. En videocast som inte är hälften så corny som dess intro. Den här killen pratar om allt mellan himmel och jord inom fotografi, och inte på något uppblåst sätt alls som man kan tänka sig att de flesta konstfotografer/konstfolk gör. Intressant för alla som har ett intresse for the trade. Hoppas ni gillar den lika mycket som jag gör.

Sally Mann var en av de första fotograferna jag fick stifta bekantskap med under fotografikursen i gymnasiet. Jag kan inte komma på i vilket samband det var som Fotolärar-Magnus tog upp hennes bilder, och det har förmodligen ingen större vikt i det här sammanhanget. De fängslade mig hur som helst, och Sally Mann är än idag en stor inspiration för mig.

Sally Mann är än idag mest känd för sin utställning "Immediate Family", som provocerade hela Amerika. Bilderna var från paret Mann's sommarställe och bestod till stor del av bilder på deras barn.

Jag vet inte vad ni tycker men hennes bilder är helt gudomligt snygga. Kvalitet som bara går att få med en fullformatskamera blandat med skicklighet. Hon gör dessutom hela processen själv, blandar alla kemikalier hon behöver i sin egen atelje, och hon fotograferar enbart analogt, riktigt oldschool.

Om det är någon fotograf som jag skulle vilja vara som i tillvägagångssätt, så är det utan tvivel Sally Mann.

Andra utställningar värda att slänga ett öga på är till exempel "Mother Land" och "What Remains"

(Clarification: None of the pictures in this particular contribution does belong to me, but to the artist who made them.(Obviously.))