Jag är et stort fan av växter, speciellt lövträd, speciellt när de växer tätt inpå varandra och bildar en skog. Den söta doften av förmultnande löv. Bäst gillar jag träd som tycks rota sig där det borde vara omöjligt att växa, men som mot alla odds gjort det ändå. Skogens maskrosbarn.

Häromdagen var jag ju som sagt ute på en prommenad och tog lite bilder. Även fast jag tycker det är lite klyschigt att ta bilder på skog, så vägs det upp av hur mycket jag gillar stigar. Den lilla dungen som kallas brunnsbersskogen är full av och bör upplevas via dem.

Det är svårt att ta bilder med leksakskameror, eller så beror det helt enkelt på att jag inte har samma känsla för film som jag brukade. Mycket av det jag tog under sommaren blev aningen underexponerat och funkar inte riktigt att lägga upp på bloggen. Nedan följer lite bilder som jag tycker lyckades någorlunda åtminstone.

Även fast den här bilden är en aning mörk så gillar jag att bilden består av tre tydliga lager av äng, berg och himmel. Och att de strån som är i förgrunden ser ut att ha växt sig genom det mörka och upp till himmelen.