Knäppte den här bilden en tidig septembermorgon i slutet av ett bilrondspass på jobbet. På något vis känns det som att färgerna skulle kunna vara direkt hämtade ur den gamla Hitchcock-filmen "Fåglarna". (Även fast den här komprimerade bloggversionen inte riktigt gör orginalet rättvisa. Det kanske blir bättre om du förstorar upp den)
Hur som helst är det här en av få bilder som gör sig bättre i färg än svartvitt, tycker jag. Fast det kanske beror på att jag är en sån sucker för Hitchcock. (No pun intended..)

Banksy Banksy Banksy. Jag vet knappt vart jag ska börja. Det finns skitgraffiti där ute, som den som kletats upp på baksidan av affären på andra sidan vägen där jag bor. Visserligen ger det lite gladare färg åt en tråkig byggnad, men inte mer än så. Banksy är det riktiga, när jag tittar på hans verk, får jag ofta en sån där känsla av förundran och fascination. Han har tagit sig högre än vanligt folk, vanliga graffitikonstnärer. Det känns som att han har något att säga.. Gratis dessutom.. Och en smula olagligt, men det är ingenting som stör mig alls eftersom han är så bra.

Han (Eller? Who Knows? Det låter som en kille i alla fall..) är en anarkist med ett öga för detaljer. En dödlig blandning, och tack vare det gör han världen lite mer intressant. Jag rekommenderar alla att skaffa hans bok "BANKSY: Wall and Piece", eller åtminstone besöka hemsidan. Allt är gratis att ta, men inte att använda för egen vinning, för då är du en dålig människa.

Jag vet inte hur det är för alla andra som pysslar med kreativ verksamhet, men något som jag plågades av under ett tag var att jag tvunget ville göra saker som var universiellt bra. Något som gillas av alla. Det här är något jag tänker på med jämna mellanrum.

Kanske ska det kallas för en fas, ett hinder att komma över, innan vi inser hur omöjligt det är att få alla att tycka om det vi gör. Det kan till och med vara så att de vi känner närmast inte tycker att det vi gör är vettigt, vilket kan kännas som ett stort nederlag, men tack gode gud för att inte alla människor är likriktade och själlösa.

Men..

Vad andra tycker - vare sig det är människor i vår stad, vår familj, eller våra närmsta vänner - har ingen som helst betydelse i det stora hela.
Den dagen helvetet knackar på dörren kommer ingenting vi gör eller gjort ha någon som helst mening längre. Allt vi gör under vår livstid är ett tidsfördriv innan vi dör. 80 år i ett hav av miljoner som redan passerat och fler som ska komma. Det kanske låter som något hemskt, men för mig är det en lugnande tanke som gör att jag kan göra det jag vill.

Det kan vara väl värt att tänka på varje gång vi tvivlar på oss själva i det vi gör. Hur oviktig andras åsikt egentligen är och att vi alltid har ett val, om du vill bry dig och lyssna på vad folk har att säga. Vad du gör med ditt liv och din fritid angår ingen annan än dig. Kom ihåg det nästa gång ett onödigt bekymmer dyker upp.

De som kommit över det här hindret kan komma hur långt som helst med vad som helst, tro mig.